Så tåga vi tillsammans
bort mellan Jämtlands gröna ängar
bort mellan nyland som prunka
fulla av bröllopsblomsters prakt.
Så skådom nu med gamman
hän emot berg i blåa fjärran
hän över sjöar, strömmar, skogar
jämt kring bygder på vakt.
/: Fagert är landet
som blev vår lott och arvedel.
Så firom dess fägring nu med
sång och stråkars spel.
Tändom ånyo det hopp som
våra fäder närt.
För slit och mödor av fröjd och sol
ett mått oss beskärt. :/
Text och musik
(efter jämtländsk brud-
marsch):
Wilhelm Peterson-Berger
|
Mæ går på stigom å leit oss
opp öve backan, bort milla åkrom
opp hitat vållom, der bjällan
pingel skvällt i jænsmässti.
Ma sir frå höjdom bort mot
åsom der kjörsan står milla gålom
bort ditat fjällom vår der Skuta
står så gnistrenes vit.
/: Fejen så sjong ma
att Jamtland de e lanne vårt.
I tusen år ha ma hadd'e,
håll'e därför hårt.
Ler ta den friheit som fedran
ein gång at oss ga!
Hen ske ma lava å minnes allt,
som fedran oss sa. :/
Text: P-G Norman/Bo Oscarsson
|